Läsarsånger & Skillingtryck

E-dur
1. Barnabön

1. Många år ha svunnit hän,
sen du på din moders knän.
Uti skymning mild och skön,
stilla bad din barnabön.

KÖR: Gud som haver barnen kär,
se till mig som liten är.
Lyckan kommer lyckan går,
den Gud älskar lyckan får.

2. Livet blir ej någon dans,
ger dig ingen rosenkrans.
Men när smärtan blir din lön,
minnes du din barnabön.

3. Mor dig drömde ren och sann,
men en dag i synd dig fann.
Det var livets tyngsta rön,
glömd var ju din barnabön.

4. Fly idag till Frälsaren,
än han är din bäste vän.
Vid hans kors på kullens krön,
bed på nytt din barnabön.

E-dur
2. Barnatro

1. Har du kvar din barnatro
ifrån hemmets lugna bo.
Kan du bedja än som förr du alltid bad:
Gud som haver barnen kär
se till mig som liten är.
Gamla mor då känner sig så nöjd och glad.

KÖR: ://Barnatro, Barnatro.
Till himmelen du är en gyllne bro//:

2. Du har kanske vandrat kring
runt kring hela jordens ring.
Och i fjärran land du sökt att lyckan nå.
Du har gråtit mången gång
när du hört en gammal sång,
som du minnes ifrån hemmets lugna bo.

3. Likt en seglare i hamn
blir du lugn i moders famn.
Ömt hon smekte dig och sjöng om himlens land.
Hennes stämma blev så varm,
när du låg vid hennes barm.
Hon din framtid lade tryggt i änglars hand.

4. Du blir lycklig liksom förr
om du öppnar hjärtats dörr.
Barnaårens sällhet åter bliver din.
Uti himmelen blir fröjd,
och du själv blir glad och nöjd.
Du kan sjunga sen med jubel i ditt sinn.

C-dur
3. Blott en dag

1. Blott en dag, ett ögonblick i sänder,
vilken tröst, vad än som kommer på!
Allt ju vilar i min Faders händer,
skulle jag, som barn, väl ängslas då?
Han som bär för mig ett faders hjärta,
han ju ger åt varje nyfödd dag,
dess beskärda del av fröjd och smärta,
möda, vila och behag.

2. Själv han är mig alla dagar nära,
för var särskild tid med särskild nåd.
Varje dags bekymmer vill han bära,
han som heter både Kraft och Råd.
Morgondagens omsorg får jag spara,
om än oviss syns min vandrings stig.
"Som din dag, så skall din kraft ock vara"
detta löfte gav han mig.

3. Hjälp mig då att vila tryggt och stilla
blott vid dina löften, Herre kär,
ej min tro och ej den tröst förspilla,
som i ordet mig förvarad är.
Hjälp mig, Herre, att vad helst mig händer,
taga ur din trogna fadershand
blott en dag ett ögonblick i sänder,
tills jag nått det goda land.

C-dur
4. Bred dina vida vingar

1. Bred dina vida vingar, o Jesus, över mig.
Och låt mig stilla vila i ve och väl hos dig.
Bli du min ro min starkhet,
min visdom och mitt råd,
och låt mig alla dagar få leva av din nåd.

2. Förlåt mig alla synder, mig rena i ditt blod.
Giv mig ett heligt sinne, en vilja ny och god.
Bli du min ro min starkhet,
min visdom och mitt råd,
och låt mig alla dagar få leva av din nåd.

3. Tag i din vård och hägnad oss alla, stora, små
Och låt i frid oss åter till nattens vila gå.
Bli du min ro min starkhet, min visdom och
mitt råd,
och låt mig alla dagar få leva av din nåd.

C-dur
5. De komma från öst och väst

1. De komma från öst och väst,
de komma från syd och nord.
Att sitta till bord med Jesus en gång,
och höra hans välkomstord.
Att skåda hans sköna drag,
och mättas av salighet.
Taga del i sång och spel, uti all evighet.

KÖR: De komma från stormigt hav,
de komma från törnestig.
De komma från berg, de komma från dal,
de komma o Gud till dig.
Att klädas i bröllopsskrud,
och möta sin brudgum skön.
Han som uppå korsets stam,
dem vann som segerlön.

2. Där samlas en skara stor,
förlöst ifrån jordens tvång.
Ej mer någon synd, ej mer någon död,
ej mer någon natt så lång.
Det gamla förgånget är,
se, allting har blivit nytt.
Evigt jubel råda skall,
ty sorg och suckan flytt.

3. Se himmelens pärleport,
är öppen för var och en!
Ja, plats är beredd där hemma för dig,
och Jesus dig kallar än.
Och kära som gått förut,
de vänta oss dagen lång.
Änglarna på harpor slå,
och sjunga välkomstsång.

F-dur
6. Bäst är att sjungande gå

1. O, broder syns vägen dig ödslig och lång,
gå sjungande framåt ändå.
Minns djävulen flyr för din trosfriska sång,
men Jesus hör glad däruppå.

KÖR: Ja, bäst är att sjungande gå,
ja, bäst är att sjungande gå.
Vårt mål är ju himlen, o, tänk huru stort.
Ja bäst är att sjungande gå.

2. Och möter likt Simon dig bojor ibland,
gå sjungande framåt ändå.
Ty vet att Guds trofasta heliga hand,
kan göra dig stark likaså.

3. Och skulle din väg uti frestelsen gå,
gå sjungande framåt ändå.
Minns Paulus och Silas det fordom gick så,
de sjöngo dock trosfriskt ändå.

4. När Daniel fordom i kulan fick gå,
jag tror han gick sjungande då.
När hjärtat är nytt och vårt samvete rent.
Ja, då kan man sjungande gå.

C-dur
7. De komma från öst och väst

1. De komma från öst och väst, de komma från syd och nord.
Att sitta till bord med Jesus en gång,
och höra hans välkomstord.
Att skåda hans sköna drag, och mättas av salighet.
Taga del i sång och spel, uti all evighet.

KÖR: De komma från stormigt hav, de komma från törnestig.
De komma från berg, de komma från dal,
de komma o Gud till dig.
Att klädas i bröllopsskrud, och möta sin brudgum skön.
Han som uppå korsets stam, dem vann som segerlön.

2. Där samlas en skara stor, förlöst ifrån jordens tvång.
Ej mer någon synd, ej mer någon död,
ej mer någon natt så lång.
Det gamla förgånget är, se, allting har blivit nytt.
Evigt jubel råda skall, ty sorg och suckan flytt.

3. Se himmelens pärleport, är öppen för var och en!
Ja, plats är beredd där hemma för dig,
och Jesus dig kallar än.
Och kära som gått förut, de vänta oss dagen lång.
Änglarna på harpor slå, och sjunga välkomstsång.

A-dur
8. Det går en bönebro

1. Barndomstiden är så kort
hastigt ilar åren bort
men ett minne jag igenom livet bär.
Det är farmors bönevrå
dit hon ofta syntes gå
där jag lärde "Gud som haver barnen kär".

Kör Det går en börnebro till himlens land,
en bro som aldrig nöts av tidens tand.
Hos far och mor du hörde nog ibland
om bönebron till himlens land.

2. På vår korta pilgrimsfärd
genom denna mörka värld,
möter synd och hårda stormar mången gång.
Blir du trött av vandringen,
bryggan håller käre vän,
Du kan fylla hjärtat helt med himmelsk sång.

3. När dig bördan blir för tung,
lägg den av, kom med och sjung,
i vår segervissa himmelska armé.
Där finns aldrig någon sorg,
ty han är vår fasta borg,
varje syndare han frälsning fullt kan ge.

A-dur
9. Drinkarflickans död

1. Vid tolvårsålder en liten flicka
med korg på armen mot krogen går.
Från hemmet henne man djärvas skicka
att köpa brännvin man väl förstår.
I dryckeslaget därhemma sitter
en rusig fader vid skövlad härd.
Bland höga drivor och kölden bitter
går lilla Anna av hunger tärd.

2. Hon blickar uppåt ser stjärnor tindra,
hon viskar: "där bor min moder huld,
Från tronens glashav, i ljusvågs skimmer
hon går på gator av renat guld.
Hon dog i drivan med Per i famnen
novembernatten förlidet år,
nu ovan molnen på himlaranden
en himmelsk sällhet hon njuta får.

3. "Till mor min för mig", så beder Anna,
"tag hem ditt barn snälle käre Gud".
Och isig, blek sjunker hennes panna,
av vita änglar hon förs till Gud.
Nu har hon kämpat och seger vunnit,
den bleka kinden ej tåras mer.
Sin kära moder hon återfunnit,
där ingen skilsmässa mera är.

4. Nu uret redan var midnatt slaget,
men ingen Anna med brännvin kom.
Och snart insomnade dryckeslaget,
som djur de lågo där om varann.
De somnade, men de vakna åter,
då solen högt uppå fästet stod.
Nu Annas fader sitt brott begråter,
det hjälper ej om han gråtit blod.

5. Han skyndar ut för att söka Anna,
det var en kall, dyster vinterdag.
Helt plötsligt ses han förfärad stanna,
han blev som träffad utav ett slag.
Ty uti drivan han ser sin Anna
i trasig klänning och bara ben.
Han tar sin hand uppå hennes panna.
Den var förfrusen och hård som sten.

6. "Nu har jag mördat mitt barn, min maka,
av mina vänner jag tar farväl.
Jag brännvin aldrig mer ska smaka,
O, Herre Gud, fräls min arma själ".
Och Gud hans blodröda synd förlåter,
nu är han frälst, men han skörda får.
Allt vad han sådde, ack vad han gråter.
Hans hjärta svider av djupa sår.

7. Vad nöd vad jämmer, vad sorg och tårar,
i strömmar flyter oskyldigt blod!
Ja, brännvinsfloden frampressar tårar,
den tar förståndet av kraft och mod.
Mot yttre fiender till vårt rike
sig fordom väpnade varje man;
Mot denna fiende utan like
drag nu i strid var och en som kan.

D-dur
10. Flyttfåglarna

1. När sommarn mot hösten sig vänder
då samlar sig flyttfåglars rad.
De längtar mot ljusare länder
med vårliga, grönskande blad.

2. De vet, att när sommaren svalkas,
då närmar sig uppbrottets stund.
De vet, att när höststormen nalkas,
då väntar en varmare lund.

3. En dag lyfter tusende vingar
för fjärran mångmila färd,
Och flyttfågelsträcken sig svingar
mot syd, mot en varmare värld.

4. Guds folk är som flyttfåglars skara,
de väntar på uppbrottets stund.
De väntar Guds sommar den klara
där högt ovan världarnas rund.

5. De väntar en sommar därborta,
ett varmare skönare land.
Ja, blott några vingeslag korta,
sen ser vi den soliga strand.

6. En dag lyfter tusende vingar
för fjärran mångmilafärd.
Förbi alla stjärnornas ringar
mot himlen, Guds eviga värld.

A-dur
11. Guldgrävarsången

1. En gång i fjärran väst
vid Stilla havets kust
jag fann mig själv en sommardag.
Mitt hjärta slog av lust,
och snart med mod
på strand jag stod.
Jag tänkte gräva guld,
bli rik och få betjänt,
men mina planer gick omkull
och jag fick ej en cent,
men aldrig förr mig bättre hänt.

KÖR: Ty jag blev frälst, ja härligt frälst,
och jordens skatter får vem som helst.
Jag byter ej bort den skatt jag fått,
för millioner, jag mår så gott.

2. Jag reste hit och dit
att söka guld och glans.
Jag strävade, allt med all flit
att vinna ärans krans.
Jag ville opp till högsta topp.
Jag tänkte ej uppå
att när min famn var full,
jag måste bort ifrån den gå
och lämna mitt jartull,
på denna jord och själv bli mull.

3. Man slåss om torvorna,
i dagens strid som förr,
och se den stackars Lasarus
där utanför sin dörr,
han fattig var på gods och guld.
Då klappar döden på.
Vem kan då hjälpa, vem?
Den rike mannen måste gå
från guld och vinning slem.
Men Lasarus han fick gå hem.

4. Att vinna ära här
det aktar jag ej stort.
Mitt namn i himlen skrivet är
och genom himlens port,
en gång jag går och kronan får.
Betyder minus här om kassan ej är full.
Att vara himelsk miljonär
är mera värt än gull,
ty banken där går ej omkull.

E-dur
12. Hans namn är Jesus

1. Det vandrar en i Judéens land,
se skaror samlas kring denne man.
Besatta, sjuka, han helar dem,
och han är syndarens bäste vän.

KÖR: Hans namn är Jesus, han lever än.
Han är densamme för dig min vän.
Han bryter synden, var sjukdoms makt.
Ja, allting är honom underlagt.

2. Se där han står vid Genesaret,
och giver ut sin barmhärtighet.
Han älskar folket, han ömkar sig,
och ingen ohjälpt går där förbi.

3. Som borgensman han för folket står.
Det flyter hälsa ifrån hans sår.
Hans blod på korset försoning ger
åt alla dem som till honom ber.

F-dur
13. Härliga Golgata

1. En gång i tiden i synden jag var,
men då mig Jesus såg.
Räckte mig handen ur djupet mig drog,
härliga Golgata.

KÖR: /:Härliga Golgata.:/
Där synden blev sonad och skulden betald.
Härliga Golgata.

2. Nu är jag fri ifrån syndens begär,
Jesus han tog dem bort.
Nu får jag sjunga en ny melodi.
Härliga Golgata.

3. Kom även du som av synden är tyngd,
Jesus vill frälsa dig.
Böj dig vid korset och du skall bli fri.
Härliga Golgata.

4. Lämna nu allt som vill binda dig kvar,
Jesus har köpt dig fri.
Blodet på korset betalningen var,
böj dig vid Golgata.

KÖR: /: Böj dig vid Golgata.:/
Där synden blev sonad och skulden betald.
Böj dig vid Golgata.

5. Döpt uti vatten som ordet oss lär,
lydnad för Kristi lag.
Medlem i himmelens samfund jag är.
Härliga Golgata.

KÖR: /: Härliga Golgata.:/
Där synden blev sonad och skulden betald.
Härliga Golgata.

6. Anden från ovan som pant på vårt arv,
Jesus av nåd mig gav.
Hjärtat han fyller med kärlek och frid.
Härliga Golgata.

7. Snart kommer Jesus att hämta oss hem,
upp till sin bröllopssal.
Då skall jag sjunga i himlen som här.
Tack Gud för Golgata.

KÖR: /: Tack Gud för Golgata.:/
Där synden blev sonad och skulden betald.
Tack Gud för Golgata.

F-dur
14. Härliga lott

Härliga lott att i ungdomens dagar
vandra med Herren mot himmelens ro,
ledd av den hand, som så trofast ledsagar
dem som i enfald på Frälsaren tro.

2. Tryggt kan jag lämna mitt liv i hans händer,
aldrig, nej aldrig han vilse mej för!
Allt till mitt eviga bästa han vänder,
fiendens planer om intet han gör.

3. Han som mitt hjärta så kärleksfullt dragit
undan fördärvet i tidiga dar,
och till sitt älskade barn mej upptagit,
huldaste vård om de sina han har.

4. Intet i världen den lyckan uppväger,
som jag har funnit i Frälsaren kär.
Arvslott i himmelska staden jag äger,
strålande boningar väntar mej där.

5. Vägen dit upp till det himmelska Kanaan
går genom öknar och fiendeland.
Men om jag följer den sårmärkta skaran,
skall jag nå fram till den gyllene strand.

6. Med den Osynlige städs för mitt öga
vill jag likt Moses i tron härda ut.
Tidens bedrövelser akta jag föga
emot den glädje som aldrig tar slut!

E-dur
15. Jag har hört om en stad

1. Jag har hört om en stad ovan molnen
ovan jordiska dimhöljda länder.
Jag har hört om dess solljusa stränder,
och en gång tänk en gång är jag där.
Halleluja! Jag högt måste sjunga.
Halleluja! Jag går till den staden.
Om än stegen blir trötta och tunga,
bär det uppåt och hemåt ändå.

2. Jag har hört om ett land utan tårar,
utan sorg, utan nöd utan strider.,
Och där ingen av sjukdom mer lider,
och en gång, tänk en gång är jag där.
Halleluja! Där fröjdas vi alla.
Halleluja! Vart tvivel försvunnit.
Aldrig mer skall jag stappla och falla.
Jag är framme, ja hemma hos Gud.

3. Jag har hört om den snövita dräkten,
och om glansen av gyllene kronor.
Jag har hört om den himmelska släkten,
och en gång, tänk en gång är jag där.
Halleluja! Jag fröjdas i anden.
Jag kan höra den himmelska sången.
Och det sliter i jordiska banden,
ty jag vet, jag skall snart vara där.

D-dur
16. Jag skall gå genom tysta skyar

1. Jag skall gå genom tysta skyar,
genom hav av stjärnors ljus.
Och vandra i vita nätter,
tills jag funnit min faders hus.

2. Jag skall klappa sakta på porten
där ingen mer går ut,
och jag skall sjunga av glädje
som jag aldrig sjöng förut.

D-dur
17. Jag önskar att se Jesus först av allt

1. I himlen finns det mycket
som jag längtar att få se,
som aldrig här jag riktigt kan förstå.
Men när dess portar öppna sig,
dess skönhet skall sig te,
så önskar jag se Jesus först av allt.

KÖR: Jag önskar få se Jesus först av allt,
hans strålande förklarade gestalt.
I himlens fröjdesal, bland helgon utan tal.
Jag önskar dock se Jesus först av allt.

2. Jag vill få se de gyllne gator,
pärleportars rad,
och boningarna Gud berett oss där.
Och livets träd vid livets älv
i levande Guds stad,
men först ändå se Jesus som han är.

3. Jag vill få se de män och kvinnor
varom bibeln lär,
som stått för Gud och gjort vad han befallt.
Och alla mina kära sen
som vänta på mig där,
men Jesus vill jag dock se först av allt.

F-dur
18. Jesaja 53

1. Vem trodde väl det budskap som predikades
och för vem blev Herrens arm uträckt.
Ja, han sköt upp som telning, som ett rotskott.
Det var han som världens synder bar.

KÖR: Men han var sargad för våra överträdelser.
Han blev slagen för våra missgärningar.
Näpsten blev på honom lagd för att vi skulle få frid,
och i hans sår har vi fått läkedom.

2. Ja, sannerligen bar han våra sjukdomar.
All vår synd och skuld han tog på sig.
Föraktad blev han, hållen blott för intet,
övergiven gick han så vår väg.

3. Misshandlad blev han, stod där såsom offerlamm.
Och han öppnade ej då sin mun.
Ja, lik ett lamm som föres bort att slaktas
var han lydig helt till sista stund.

4. Han graven fick ibland de ogudaktiga.
Bland de rika kom han i sin död.
Han hade segrat över synd och mörker,
därför stod han upp och frälsning bjöd.

G-dur
19. Jesus har en bok i himlen

1. Jesus har en bok i himlen,
snart så är den full med namn.
Namn på frälsta små kineser,
negerbarn från Kongoland.
Indianer, eskimåer,
svenska barn med hjärtat rent.
Jag vill möta dem i himlen
När din bok är full med namn.

2. Jesus har en stad i himlen
snart så är den full med folk.
Där finns alla språk och raser,
men behövs ej någon tolk.
Alla sjunger samma lovsång,
alla talar samma språk.
Jag vill vara med i himlen
När Din stad är full med folk.

3. Jesus har en kör i himlen
snart så skall den stämma opp.
Under jubel sjunga sånger
om ett nytt fullbordat hopp.
Sången om det blod som runnit,
varje hedning tvådde ren.
Jag vill vara med i himlen
när Din kör skall stämma opp.

D-dur
20. Jesus och kvinnan vid Sykars brunn

1. Låt mig dricka ur krukan utav vattnet du har
sade Jesus till kvinnan och han fick då till svar.
Hur kan du som är jude be om vatten av mig?

/: Samaritiska är jag, en förklaring begär jag.
Hon förundrade sig.:/

2. Om du endast förstode denna gåva Gud ger,
och vem den är som talar och om vatten dig ber.
Du av honom begärde, och det skulle då ske

/: att du fick av det vatten, detta levande vatten, som ej världen kan ge.:/

3. Var och en som här dricker av det vatten jag ger,
han skall aldrig mer törsta, såsom annars ju sker.
Ty det vatten jag giver evigt liv i sig har.

/: Det i honom skall välla som en levande källa, som en ström alla dar.:/

4. Herre giv mig det vattnet, att min törst tager slut,
så jag slipper att ha det som jag haft det förut!
Denna kvinna blev bönhörd, och det blir även du.

/: Bed som kvinnan den dagen, och Guds gåva mottag den, löftet gäller ännu.:/

E-dur
21. Lammets bröllop

1. Snart skall bröllop firas i vår faders hus,
bröllopsborden dukas under palmers sus.
/:Tänk vad bruden aktas, gödda kalven slaktas.
Nattvard firas under harpors sus:/

2. Se, vad ståtlig anblick i de blå gemak,
Salomos tapeter ifrån golv till tak.
/:Under palmer gröna, pärleportar sköna.
O, vad härlighet och kunglig smak:/

3. Se, hur borden gnistra utav klar kristall.
Nu det nya vinet ändligt drickas skall.
/:Kungar och profeter, hjältar och poeter,
Skönt de stämma sina harpor all:/

4. Känner du väl honom som kring bordet går?
Ögonen som lågor och som snö hans hår.
/: Se, på mantelbrämet och på diademet.
Är det inte själva fader vår?:/

5. Nej, det är ju sonen klädd i bröllopsskrud.
Han som bjudit alla barnen hem till Gud.
/:Se, hur glad han tjänar sina ögonstenar.
Fast han valde sig en fattig brud:/

6. Säg mig om du känner brudens anletsdrag?
Under över under, det är du och jag.
/:Du och jag är bruden, i den vita skruden.
Kan du sörja mer en enda dag?:/

7. Änglarna sig skyla för Guds milda lamm.
Bruden, men ock bruden träder dristligt fram.
/:Sedan skall hon krönas, rikligen belönas.
För vad här hon led av hån och skam:/

8. Nu har lammets hustru fått en äkta man.
Ingen, ingen mer de båda skilja kan.
/:Nu ej sorg och smärtan skilja dessa hjärtan.
Som så länge, länge sökt varann:/

9. Men ock mänsklig tunga ingenting förmår.
Tala vad som där i himlen försiggår.
/:Det kan ej förklaras, men det kan erfaras.
Och på detta, detta väntar jag:/

A-dur
22. Lappflickan

1. Bland Ovikens snökrönta skyhöga fjäll,
bland grönskande furor där ligger ett tjäll.
Där växte jag opp likt en lilja ur knopp.
Där lärde jag blicka mot himmelen opp.

2. Det tjället var ringa dess dörr var så låg,
men aldrig en kärare boning jag såg.
Jag var arm uppå guld men Gud var mig huld.
Jag kände ej världen, dess synd och dess skuld.

3. Mitt liv ibland fjällen försvann som en dröm.
Jag ser det i minnet likt glittrande ström
smekt av furornas sus, och av fjällbäckens brus,
bestrålad av himmelens soliga ljus.

4. Naturen sig tedde så härlig och skön,
om vintern i drivor, om sommarn' så grön.
Det stod för mig allt i fager gestalt.
Om i strålande sol eller gnistrande kallt.

5. Väl stormsvalorna ibland fjällarna gå.
Men furan gav hägn och åt lärkorna små.
Och bland drivor och snår liten lappflicka går
sjunger glatt som man sjunger i ungdomens vår.

6. Då fyllde en skrämmande längtan min håg,
att skåda den värld som bak fjällen låg.
Se dess bländande prakt, och jag flydde den trakt
där barndomens änglar kring vaggan stå vakt.

7. Och sen har jag farit så vida omkring,
och skådat i världen mång' undersam ting.
Men jag längtar ibland hem till fjällbäckens strand
till min hembygd där norrskenet flammar ibland.

8. Nog vänder jag åter till hemmet en gång
och sjunger bland Ovikens fjällar min sång.
Sjunger glad och förnöjd. Och i jublande fröjd
går min sång emot blånande himmelens höjd.

D-dur
23. Lilla Mor

1. Far är så sträng, han grälar på mor,
det är så fattigt i stugan där vi bor.
Allt far förtjänar till krogen det går,
När han kommer hem då är han svår.

KÖR: Det är ljus i lampan lilla mor.
Din dag är änt och lampan tänt.
I det landet där ljuset alltid bor.
O, gläd dig, lilla mor.

2. Pengar till ljus det får vi aldrig av far.
Men utanför vi en gatlykta har.
Den kan upplysa vår stuga bestämt,
Jag blir så glad när det är tänt.

3. Tidigt var morgon med korgen jag går,
och hos en bagare gammalt bröd jag får.
Mor tycker vägen är kuslig och lång,
Men då uppstämmer jag min sång.

4. När jag blir gift ska min mor bo hos mej,
och vi ska ha en lampa var för sej.
Och då den skiner klart som en sol
Väcker jag mor i hennes stol.

5. När hon en gång blir trött och ej kan gå,
det kan ju ske. Ty mor har slitit hårt.
Då skall jag sitta och sjunga för mor
Sången jag sjöng förrn jag blev stor.

A-dur
24. Lilla Svarta Sara

1. "Där uppe ingen död skall vara
och inga tårar ingen natt."
Så sjöng den lilla Svarta Sara,
ett fattigt negerbarn så glatt.

2. Där uppe ingen värk skall vara
och inga smärtans rop som här.
Där får jag se Guds anlet' klara,
och evigt bliva där han är."

3. En gång, en enda gång allena,
hon hört "den vite läraren".
Hon hört om blodet som kan rena,
hon hört om Jesus, barnens vän.

4. Hon hört ock om den nya staden,
vars murar heta salighet.
Där vill ock hon stå med i raden
och lova Gud i evighet.

5. Nu ligger hon på smärtans läger,
en usel bädd av hö och strå.
Men ack den klara blicken säger,
att fröjd i hjärtat bor ändå.

6. Fast utan någon vän vid sidan,
fast bädden är så hård och kall,
hon ligger där i glad förbidan,
av vad som ännu komma skall.

7. Hon tänker på de dyra orden
hon hört en gång av läraren.
Hon tänker på "den nya jorden"
och på den nya himmelen.

8. "Där uppe ingen död skall vara",
hon sjunger - men alltmera matt,
"Och intet rop och ingen fara
och ingen gråt och ingen natt".

9. Allt svagare ännu blir rösten:
"En gyllne stad" - "en gyllne stad".
"Och ingen död" - och med den trösten
hon somnar slutligt in så glad.

10. Nu lockar hon de toner klara
ur harpan fram med fröjdfullt mod.
Ty se, den lilla svarta Sara
är vit och skär i Lammets blod.

G-dur
25. Lugna hamn

1. Mitt liv är likt en resa bland bränningar och skär
på upprört hav där höga vågor slå.
Men jag har lots ombord ty min Jesus är mig när,
då vet jag att jag trygg skall hamnen nå.

KÖR: Lugna hamn efter stormiga färden.
Ljusa mål för min längtan och tro.
Sköna land i den himmelska världen.
Ljuva hem där jag evigt skall bo.

2. Hur gott det är att veta att lotsen är ombord
han håller rodret säkert i sin hand.
Och skulle stormen hårdna, då säger han sitt ord
och lätt blir resan mot den andra strand.

3. Och över tidens vatten en mängd av stjärneljus
ifrån Guds löfteshimmel mot mig ler.
De lyser upp min farled bland breda böljors brus.
Mitt hemlands kust mitt öga snart skall se.

D-dur
26. Låt mig få höra om Jesus

1. Låt mig få höra om Jesus, skriv i mitt hjärta vart ord,
sjung för mig sången så dyrbar, skönaste sång på vår jord,
sången som änglar i natten sjöngo för herdar en gång:
Ära ske Gud i det höga, frihet från bojornas tvång.

KÖR: Låt mig få höra om Jesus, skriv i mitt hjärta vart ord,
Sjung för mig sången så dyrbar, skönaste sång på vår jord.

2. Säg mig det åter och åter, hur på vår jord han gick kring,
Frestad, föraktad och ringa, ägande själv ingenting.
Synderna mina dem bar han, smärtorna tog han på sig,
Redo att hela och hjälpa, redo att uppoffra sig.

3. Låt mig få höra om korset, kvalen och smärtan han led.
Visa mig graven i berget där man hans kropp lade ned.
O, vilket under av kärlek: Det var för mig som han dog,
det var för mig som han uppstod. Herre min Gud, det är nog.

D-dur
27. Låt trädet stå kvar detta år

1. Trädgården doftande skön,
i klasar hänger frukten så grön
Men ett träd stod tomt ingen frukt man där såg
och det hördes en stämma så hård.

Hugg bort det, hugg bort
det fruktlöst ju är
suger ut jorden ej frukt man där ser.
Men då hör man en stämma så len.

KÖR: Låt trädet stå kvar detta år,
ja låt det stå kvar detta år.
Så jag kan vårda och ansa det väl.
Det kanske bär frukt nästa år.

2. Detta en liknelse är
från bibelns blad vår Mästare lär.
Att ej döma ut, att ej vara så hård,
när vår nästa syns hjälplös och svag.

O, Herre jag ber dig
och hjälp oss idag
stödja och hjälpa just den som är svag.
Och jag ber som du lärt oss en gång.

G-dur
28. Löftena Herren oss gav

1. När vägen syns lång, och min börda blir tung,
jag lutar mig tryggt mot min stav.
Men så blickar jag opp, och på nytt får jag hopp.
Genom löftena Herren oss gav.

KÖR: Vad Herren har lovat kan aldrig slå fel,
hans löften vår styrka har blivit.
Han är alltid oss när och hans löften oss bär.
Dessa löften som han åt oss givit.

2. När solen gått ner och jag ingenting ser.
Jag dock vandrar framåt i tro.
Och så fattar jag tag om Guds löften var dag,
som till himmelen spänner en bro.

3. Känns korset väl svårt och mitt öde syns hårt,
var finnes en hjälpande hand?
Går i bön jag då ner, och Guds löften jag ser,
blir mitt hjärta på nytt satt i brand.

4. Det kommer en dag efter Herrens behag,
när färdemansdräkten läggs av.
Utan fruktan jag då, skall få vila uppå,
dessa löften som Herren oss gav.

E-dur
29. Mamma är det långt till himlen

1. Mamma är det långt till himlen dit där Jesus bor?
Är det ovan stjärnor i det blå?
Kan man fara med en sky som själv en gång han for?
Säg mig hur jag himmelen skall nå?

KÖR: Jag vill gärna till Guds himmel till den gyllne stad
Där ej någon gråter där man alltid sjunger glad.
Mamma gör dig färdig att vi skynda må åstad.
Ty jag längtar så till himmelen.

2. När min lilla syster ifrån himmelen fick bud.
Fastän sjuk, hon log så nöjd och glad.
Det blev tomt härhemma sedan hon gick hem till Gud
för att bo bland änglar i Guds stad.

3. Jag har hört att ingen som av synd befläckad är,
genom pärleporten kommer in.
Men att Jesus ger en dräkt åt den som det begär.
Har du vita kläder mamma min?

4. Nog har du väl tänkt att någon gång till himlen gå?
Eller vill du alltid stanna här?
Då kan du min lillasyster aldrig möta få,
ty du vet att hon hos Jesus är.

5. O, du gråter, mamma lilla, men om du går med,
till Guds stad så torkas tåren bort.
Om blott Jesus sände himlavagnen till oss ned
Kunde vi till himlen fara fort.

G-dur
30. Löftena kunna ej svika

1. Löftena kunna ej svika, nej, de stå evigt kvar.
Jesus med blodet beseglat allt vad han lovat har.

KÖR: Himmel och jord må brinna, höjder och berg försvinna.
Men den som tror skall finna, löftena de stå kvar.

2. Gör såsom Abraham gjorde, blicka mot himlen opp!
Medan du stjärnorna räknar, växer din tro, ditt hopp.

3. Tro när det mörknar på färden, solen ej slocknat har.
Blott några timmar och sedan strålar en morgon klar.

4. Tro när dig världen förföljer. Med dig i ugnen het
vandrar en gudason härlig, prövade själ det vet.

5. Tro när dig vännerna svika, tro när blott en står kvar.
Jesus din vän skall dig följa alla, ja alla dar.

6. Tro under allt som dig möter, snart du ju hemma är.
Då skall i åskådning bytas det som du trodde här.

F-dur
31. Martyren

1. Kom och hör, jag vill berätta
om en liten späd martyr,
som med Jesus i sitt hjärta
blev ett ljus likt klippans fyr.
Hon i söndagsskolan lärde
älska Jesus Frälsaren,
och hon sjöng med lust och glädje:
jag är glad, han är min vän.

2. Uppå krogen hennes pappa
hade sin förnöjelse
ibland gudsförgätna slavar,
och som hemmen kövlade.
Och en dag när lilla Anna
sjöng en sång om Frälsaren,
börjar fadern svärja, banna,
frågar: vem har lärt dig den?

3. Den jag lärt i söndagsskolan,
svarar lilla Anna glad,
där jag hört om Jesu kärlek
och om ljusa änglars stad.
Men då vredgat fadern säger:
Om du mer till skolan går,
och en sådan dumhet lär dig,
jag helt visst till döds dig slår.

4. Söndag kom och Anna frågar:
Mamma säj, får jag gå.
Till min kära söndagsskola
och om Jesus höra få.
under tårar modern svarar:
Gärna Anna får du det,
men kom hem förr´n pappa kommer,
han är drucken som du vet.

5. När hon ifrån skolan kommer
fadern redan hemma är.
Frågar vredgat var hon varit
och hon svarar: Pappa kär:
Jag har hört om Jesu kärlek.
Han ock älskar pappa min.
Vill ej pappa älska Jesus
och få gå i himmelen in?

6. Som ett skogens lejon ryter
rusar fadern mot sitt barn,
slår det våldsamt, blodet flyter,
ingen skonsamhet han har.
Grannar komma dit och taga
barnet halvdött ur hans hand,
och till cellen drinkarn föres
där han slås i hårda band.

7. I den sena natten vakar
modern över barnet sitt,
som på blodig bädd nu slumrar.
Snart från plågorna är kvitt.
Och hon vaknar och hon beder:
Mamma gråt ej ty jag går,
hem till barnavännen Jesus
där jag liv och hälsa får.

8. Och min klänning som blev blodig
när min pappa hårt mig slog,
vill jag ta och visa Jesus,
att jag glad för honom dog.
Hälsa pappa när han kommer
ifrån cellen att jag ber
att han mig hos Jesus möter
och att han ej dricker mer.

9. Och hon somnar för att vakna
hemma hos sin bäste vän.
Men den arme drinkarns hjärta
rörs vid avskedshälsningen.
I förtvivlans djupa lågor,
rörd av samvetskvalens brand,
lider han som skepp i lågor,
sjunker ner vid klippans rand.

10. I en nattlig dröm han såg sig
stå på stranden av en flod,
som ej gick att komma över,
och på andra sidan stod,
med en blodig kjol i handen
lilla Anna vinkande:
Pappa kom till andra stranden,
jag vill pappa hos mig se.

11. Av en okänd hand han fördes
sakta över flodens brus,
till sin älskling, och hon sade:
Pappa här är fridens hus.
Det var Jesus som dig förde
över floden hit till mig.
Drinkarn vaknar och förstår det,
Jesus frälsar syndare.

12. Såsom solens stråle bryter
genom cellens fönster in,
Jesu nåd och kärlek lyser
in i fångens själ och sinn.
Och om Jesu nåd han vittnar.
Mången hör det, tror därpå.
Skall en gång i livets morgon
Anna många kärvar få?

G-dur
32. Mötet i skyn

1. Du har hört om lille Mose uti vassen,
du har hört om unge Davids hjältemod.
Du har hört om Josefs drömmar i Egypten,
och om Jona som blev kastad överbord
Det finns många, många andra uti bibeln,
som vi gärna ville skåda för vår syn.
Snart en dag vi skola återse dem alla.
Ljuva möte uti skyn.

KÖR: Det skall bli ett härligt möte uti skyn,
o, hur underbart och stort!
När vi mötas, vilken härlig syn,
i vårt hem med pärleport.
Där sången brusa skall såsom stora vattenfall,
sången så underbar och ny.
Och Jesus kär skall leda mötet där,
ljuva möte uti skyn.

2. Många ting vi skola sakna vid det mötet,
sorgens dystra dräkt man där ej skall få se,
och för syndare skall ingen mer predika,
när de här förkastade sin kallelse.
Där skall ingen mera sörja sina kära,
nattlig bönekamp där slutligt ändad är,
all vår börda och vår ängslan är försvunnen.
Ljuva möte ovan där.

3. Där skall icke någon tvivlare bli funnen,
och den kritiske skall icke vara mer,
ingen klandrare skall där oss mera störa,
och den girige skall lämna oss ifred.
Där var helig har Guds stämpel på sin panna,
klädd i helig skrud var friköpt själ får stå.
Ingen saknas som är klädd i bröllopskläder.
Ljuva möte för oss då.

E-dur
33. Norrlandssången

1. Att i Norrland få bo det är härligt må ni tro
Här är fjäll och djupa skogar, här är forsar, myr och mo.
Här är vinter och snö, här är sällan regn och tö,
ja i Norrland där vilja vi båd leva och dö.
Här är norrsken som flammar så mången vinterkväll.
Här är stjärnor så klara på himlens blåa päll.
Här är luften så klar, som kristall underbar.
Ja i Norrland där vill vi vara alla dar.

2. Här hörs forsarnas brus, här hörs skogarnas sus,
Här är långa vita nätter uti midnattssolens ljus.
Här är hjortron på myr, här är tusen äventyr,
Nedför fjällbranten lappen på skidorna styr.
Här finns renar med stora och greniga horn,
Här finns små åkertegar, där bonden slår sitt korn.
Här finns bondgårdar grå, här finns nybyggen små.
Och på fjällenas slutningar lappkåtor stå.

3. Här i Jämtland och Lappland och Ångermanland.
Uti Härjedalens bygder och kring Storsjöns väna strand. Frälsningshären går fram med ett budskap om Guds lamm,
som förmår fullkomligt frälsa ifrån synder och skam.
Under frälsningsbaneret vi tåga framåt
Och vår himmelske Fader oss leder på vår stråt.
Och vår uppgift är härlig på stridens fält,
Därför älska vi landet där oss Gud har ställt.

D-dur
34. Nåden räcker

1. Om du kan alla språk här på jorden,
om du äger all kunskap som finns.
I din mun har de ljuvaste orden,
och din bibel helt utantill minns.
Det kan ej hjälpa dig att nå himlen,
ty det givs inga ursäkter där.
Endast den som har synden förlåten
uti himmelen välkommen är.

2. Om du än är en människa den bästa,
en som ej har ett endaste fel.
Som dig själv här du älskar din nästa,
och du ger bort varenda ägodel.
Det kan ej hjälpa dig att nå himlen,
ty det givs inga ursäkter där.
Endast den som har synden förlåten
uti himmelen välkommen är.

3. Kom till Jesus, han frälsning vill giva.
Han för dig öppnar himmelens port.
Också du kan en kristen få bliva,
och det är bara nåd, tänk så stort.
Ja, det är bara nåden som gäller,
du får komma just sådan du är.
Tänk så enkelt att nåden den räcker,
den är nog för var syndare här.

F-dur
35. O, hur jag längtar

1. O, hur jag längtar se staden,
bortom en bullrande värld.
Längtar att snart där få vara,
skåda min Jesus kär.

KÖR: O, hur jag väntar och längtar,
till dagen som snart är här.
Jesus från jorden mig hämtar,
dit upp där själv han är.

2. O, hur jag längtar se staden,
gator av renaste guld.
Längtar en gång där få vara,
prisa min Jesus huld.

3. O, hur jag längtar se staden,
vänner som före mig gått.
Evigt hos dem jag får vara,
när jag den staden nått.

4. O, hur jag längtar se staden,
Jesus snart giver mig bud.
Då får jag bo i den staden,
jordlivets strid är slut.

D-dur
36. Om du vinner jordisk makt och ära

1. Om du vinner jordisk makt och ära,
vinner världens gunst och härlighet.
Men förlorar vad Guds nåd kan giva,
tomt blir livet mörk din evighet.

KÖR: Vad är vinst om du din själ förlorar
i en mörk och tidlös evighet?
Vad är lycka om dess glans förbleknar
inför dödens kalla verklighet.

2. Om i livets kamp du framgång vinner,
om det mål som hägrat här du når.
Men förgäter själens dolda smärta,
fattig du i livets afton står.

3. Om du vinner vänner som dig prisa,
vinner jordisk rikedom, vad mer.
Om du saknar hopp för evigheten,
all din vinning ingen trygghet ger.

4. Vill du vinna liv för evigheten,
och den härlighet vars glans ej dör.
Räkna såsom intet vad du äger,
endast Jesus själen lycklig gör.

F-dur
37. Ovan där

1. Prövningar vi möta får, och vi ofta ej förstår
Herrens vägar, när han önskar att vi himmelen skall nå.
Sina barn han leder här, genom sorger och besvär.
Vi förstår hans vägar bättre ovan där.

KÖR: Ovan där randas morgon, och därhemma samlas helgonen.
Vi skall då förtälja om vår resa här. Vi förstår hans vägar bättre ovan där.

2. Här vi känna brist och nöd, saknar ofta hjälp och stöd,
trötta anden hungrar, törstar under ökenfärden här.
Men vi tror på Herren Gud, litar helt uppå hans bud.
Vi förstår hans vägar bättre ovan där.

3. Frestar´n lägger ut försåt, snaror på vår levnadsstråt,
hjärtat gråter för vart fåfängt ord och tanklös gärning här.
Och i prövningarnas ugn, är ej lätt att vara lugn.
Vi förstår hans vägar bättre ovan där.

D-dur
38. Pilgrim som på väg till fadershuset

1. Pilgrim som på väg till fadershuset,
känner tidens tvång, snart är du fri.
Hör du ej av änglakören bruset?
Snart och du skall stämma in däri.

KÖR: Skall du få vara med,
när sången brusar stark som stora vatten,
genom himmelens salar en gång?
Skall du få vara med,
när stora vita skaran inför tronen
uppstämmer sitt lov till Herren Gud?

2. Lyss min själ hur aftonklockor klingar,
med en ton långt skönare än förr!
Är det sista tonen som sig svingar,
över jorden kallar själar hem?

3. Jesu blod har öppnat pärleporten,
pris ske Gud idag den öppen står.
Om du vill, så får du gå till himlen,
skall du ändå stanna utanför?

E-dur
39. På löftenas vagnar

1. På löftenas vagnar till himlen vi far,
från mödans och tårarnas land.
Guds löften de hålla att lita uppå,
när himmel och jord står i brand.

2. Ej brister ett koppel, Guds kärlek det är:
han vagnarna håller vid makt.
Ett enda av löftena syndaren bär
Till himmelens härliga prakt.

3. Vår himmelske Josef oss vagnarna gav
och därtill biljetten så röd.
Den gäller i Sion: där stiga vi av,
Helt frälsta från jordlivets nöd.

4. Och skulle det hända att resa jag får
en stund uti nödens kupé,
den lika så säkert till himmelen bär,
ej stannar i suckars allé.

5. När tåget har stannat på himlens perrong
och slut är på jordlivets strid,
då möter oss Jesus och jubel och sång
och hälsar de sina i frid.

6. Då skola vi prisa vår Fader och Gud
för vagnar, som förde oss fram.
Var resan besvärlig för längtande brud.
- Vad mer. Då vi skåda Guds Lamm!

G-dur
40. Pärleporten

1. Som en härlig gudomskälla, rik och mäktig djup och stor.
Är den kärlek nåd och sanning, som i Jesu hjärta bor.

KÖR: Han har öppnat pärleporten,
så att jag kan komma in.
Genom blodet har han frälst mig och bevarat mig som sin.

2. En gång som en jagad duva, som en sårad hjort jag var.
Men ett djupt förkrossat hjärta Jesus ej förskjutit har.

3. Under över alla under! Allt förlät han mig en gång.
Om hans underbara godhet glad jag sjunger nu min sång.

4. När en gång i livets morgon till den gyllne port jag når.
Då för Jesu stora kärlek ock för mig den öppen står.

A-dur
41. Sackeus

1. Uti gamla gyllne dagar, uti staden Jeriko.
Bodde det en man, Sackeus hette han.
Han var mycket kort till växten,
som vi finna uti texten.
Enligt Lukas, annars var han en stor man.

KÖR: Men naturligtvis så levde
även då som nu ett folk,
fulla utav egenkärlek och moral.
Och en hatfull blick som brände,
de Sackeus ofta sände.
Ty han hörde ej till fariséers tal.

2. Men en dag så fick han höra,
att den store Mästaren
ifrån Nasaret just skulle gå förbi.
Och han sprang från tull och låda
uti förväg för att skåda
Denne store Mästaren från Galilén.

3. Han såg hela skaror komma
nere där vid bergets fot.
Så nu gällde det minsann att skynda på.
Men Sackeus allvar menar,
och bland mullbärsträdets grenar
Att han även ostörd skulle skåda få.

4. Men ej längre fick han sitta
ostörd där vid på mullbärsgren.
Ty när skaran gick förbi med sång och brus.
Lyfte Mästarn´ upp sitt öga
till Sackeus i det höga.
Sägande: "Stig ned, jag gästa vill ditt hus."

KÖR: Men naturligtvis så levde
även då som nu ett folk,
Fulla utav egenkärlek uti stan.
Och de börja kritisera
att han ville sig genera.
Och gå in och äta hos en publikan.

5. Likt Sackeus, vilket under,
även jag fick lust att se
Denne store Mästaren, som är så god.
Jag kröp ner vid Jesu fötter,
och min tro slog djupa rötter,
Och nu är jag frälst igenom Lammets blod.

KÖR: Jag är glad jag kom till Jesus,
ty han borttog all min synd.
Och mig gjorde till sin egen kära brud.
I sin kärlek han mig beder
och ett evigt hem bereder.
Och nu går jag raka vägen hem till Gud.

C-dur
42. Skogsblomman

1. Det växte en blomma vid granarnas fot.
I skogen bland mossa och ljung.
Den lilla knappt syntes vid jättarnas rot,
hon stod där så älsklig och ung.

2. Säg, fruktar du ej att i skogen stå gömd,
omgiven av skuggornas vakt?
O, nej, ty jag aldrig av Herren blir glömd,
Han även om blomman ger akt.

3. Men önskar du ej att i trädgården stå,
och dofta till mänskors behag?
O nej, jag trivs bäst bland de ringa och små,
jag föddes till skogsblomma jag.

4. Men snart skall för vintriga stormar du dö,
du blomma som doftade nyss.
Då vilar jag ljuvt under täcket av snö,
och vaknar vid vårsolens kyss.

5. För läxan hav tack, lilla blomma så kär!
Blir enslig och bortglömd min stig,
den Gud som dig skapat, min Fader ju är,
Han vårdar sig även om mig.

6. Lik blomman jag en gång skall vissna och dö,
men Frälsarens löften stå kvar.
Om stoftet än göms under täcket av snö,
är anden hos Gud i förvar.

E-dur
43. Snart skall dagen gry

1. Smal den är att vandra korsets stig,
och ibland den syns väl trång för mig.
Men jag vet att säkert hem den bär,
ty min Jesus banat vägen här.

KÖR: Halleluja snart skall dagen gry,
Jesus kommer uti brusten sky.
O, jag längtar hem från tårars land,
hem till himlens ljusa sköna strand.

2. Ej det går med delad håg där gå,
om du skall för Mästaren bestå.
Nej, du måste taga korset på,
och gå den väg som Jesus bad dig gå.

3. O, min vän om du idag förstår,
att din väg emot fördärvet går.
Vet ännu finns frid i Jesu sår,
pris ske Gud den porten öppen står.

G-dur
44. Som hjorten trängtar

1. Såsom hjorten trängtar efter vatten o Gud,
så trängtar min själ efter dig.
Du har lovat att giva mig kraft på min väg,
till att segra och hålla dina bud.

KÖR: Du som aldrig kan svika dem som kommer till dig,
du skall vända ditt öra till min bön.
Herre intag och forma mitt liv som du vill,
snart jag mottager segrarens lön.

2. Dessa tecken du sa skulle följa dem som tror,
vill du visa oss nu i denna tid.
Vi vill se att du lever och är den du var,
då du vandrade här på denna jord.

3. Döp de slöa och ljumma o Frälsare kär,
i Anden som gör den svage stark.
Denna kärlek till dig som i hjärtat jag bär,
det är frukten utav din Andes verk.

4. Alla sjuka och lidande själar älskar du,
ty du ömkade dig över dem.
Uppenbara din kraft till att hela envar,
det är längtan jag här på jorden har.

E-dur
45. Så bister, kall svepaer nordanvinden

1. Så bister, kall sveper nordanvinden
kring stuguknuten i sena kväll.
I stugan sitter så blek om kinden
en liten flicka vid spisens häll.
Den bleka hyn och de tärda dragen
utvisa lidande, sjukdom, nöd.
Och hennes pappa har hela dagen
för krogen glömt skaffa barnet bröd.

2. Vid fönstret hennes bror Axel sitter,
så tankfull blickande upp mot skyn.
Och sinnets hägring, en ljuv, en bitter,
snabbt växlar om för hans inre syn.
Och stackars Ester, som högljutt gråter,
han tårögd söker att trösta så:
Gråt icke, pappa snart kommer åter
och bröd vi skola då åter få.

3. Men broder minns du då mamma levde,
hur annorlunda det var mot nu?
I kalla vintern vi ej behövde
på pappa vänta, Men snälla du
Lyft upp mig, sätt mig vid fönstret broder
jag vill så gärna mot himlen se.
Kanhända mamma, vår ömma moder
vill blicka neder och mot mig le.

4. Jag minns så väl hur om kvällen gärna
i famn hon tog mig med leende.
Men se där broder, där föll en stjärna
och mamma sade då vi får se.
En stjärna så ifrån himlen falla,
en själ då får gå till himlen opp.
När jag till mamma går en av alla
små stjärnor då falla ur sitt lopp.

5. Men låt mig bror i din famn så stilla
få vila mig, ty jag är så trött.
Och brodern tager sin syster lilla,
uti hans armar, hon slumrar sött.
Han sitter tyst där och vaggar sakta,
sin lilla syster på sina knän.
Men ser mot himlen och får betrakta,
en stjärna faller i rymden hän.

6. En liten stjärna, så Ester sade,
skall falla ner då jag går till Gud.
Så tänker brodern och så hon hade,
då han ser efter hon ren´ fått bud.
Se ögat brustit och bleka kinden
ej mera sköljes av sorgens tår.
Ej mer hon isas av kalla vinden,
men evig sällhet hon njuta får.

7. När grymme fadern från krogen åter
till hemmet kom, ja då var Ester död.
Och då, fast sent, han sin synd begråter
och flyr till Jesus uti sin nöd.
Nu aldrig mer han på krogen sitter,
men ofta böjd mot sin vandringsstav,
Ses fälla tårar i ånger bitter
vid enkla korset på Esters grav.

C-dur
46. Underbara land

1. O, jag vet ett land bortom havets vreda brus
med en härlig stand, strålande i frid och ljus.
Och jag längtar dit till Guds stad Jerusalem,
till mitt evigt trygga hem.

KÖR: Underbara land, o jag längtar hem till dig.
På den sälla strand kära vänner vänta mig.
Redan nu jag hör uti Anden mången gång
deras glada välkomstsång.

2. Uti tron jag ser detta underbara land,
lyckan ljuvligt ler från dess solbelysta strand.
Ofta tanken går ifrån jordens sorg och pust
hän emot dess sälla kust.

3. Jag är främling här uti sorgens mörka dal,
ty mitt hem är där i Guds sköna fröjdesal.
Blott en liten tid utav möda, kamp och strid,
Sedan evig fröjd och frid.

4. Havets vilda brus snart skall bli ett minne blott.
I min faders hus även jag har del och lott.
Och jag hastar dit genom sorger och besvär.
Pris ske Gud, snart är jag där.

D-dur
47. Uti bibeln finns en skatt

1. Uti bibeln finns en skatt, sök de, sök den.
Vänta ej tills dödens natt för dig bryter in.
Skatten gör dig rik och nöjd, fyller dig med liv och fröjd.
Här och uti himlens höjd kan den bliva din.

KÖR: Fritt för intet blott du vill skatten skall dig höra till.
Den i tid och evighet blir din salighet.

2. Den är mer än all vår jord, sök den, sök den.
Enligt Herrens eget ord, sök vid nådens tron.
Ordets stjärna lyser dig, Jesus ropar ”Kom till mig!”
Gud är god och nåderik, sök och sök i tron.

3. Skatten heter Jesus Krist, sök den, sök den.
Har du nöd och synd och brist, kan han hjälpa dig.
Han tar bort din synd och nöd, frälsar dig i liv och död,
Blir din tröst och säkra stöd, på din vandringsstig.

G-dur
48. Uti himmelen en gång

1. Uti himmelen en gång
vid musik och änglasång
ska jag sjunga med i evigheten lång.
Bibelns hjältar skall jag se
inför tronen jubla, le.
då är slut på alla jordens kval och ve.
Vi ska sjunga Halleluja,
vi ska prisa Frälsaren.
Konung David, fattig Lasarus och jag.

2. Vilken väldig jättekör
inga noter blott gehör.
Konung David med sin harpa oss anför.
Det blir sång med takter i,
nyansering, harmoni.
Alla frälsta på en gång ska stämma i.
Vi ska sjunga Halleluja,
vi ska prisa Frälsaren.
Abraham, Isak, Jakob och så jag.

3. Där blir ingen ton för hård,
ej ett sorgens mollackord.
Där går allt i glädjens tecken, tack och lov.
Där är salighet och liv,
intet störa kan vår frid.
Ljuvlig vila blir vår lott till evig tid.
Vi ska sjunga Halleluja,
vi ska prisa Frälsaren.
Sadrak, Mesak, Abednego och så jag.

4. Det blir även intressant
med Elia bli bekant,
han som i en eldsvagn for direkt till Gud.
Jag ser ännu en monark,
han som byggde sig en ark,
och blev räddad därför att han löd Guds bud.
Vi ska sjunga Halleluja,
vi ska prisa Frälsaren.
Sem, Ham, Jafed, Gamle Noa också jag.

5. Det blir intressant att se
Daniel emot oss le,
han som trotsat kungens påbud för att be.
Han blev satt i lejongropen
kungen blev båd glad och snopen,
när han nästa dag går dit för att få se.
Kungen ängslas i sitt bröst
men ur gropen får han tröst
när han här att Daniel ropar "här är jag".

6. Men det största utav allt
vi ska se en skön gestalt,
komma in och tjäna oss vid dukat bord.
Det är Jesus Frälsaren,
det är han vår bäste vän,
som oss köpte med sitt eget dyra blod.
Då vi sjunga Halleluja,
då vi prisa Frälsaren.
Alla frälsta på en gång Halleluja.

E-dur
49. Varför bygger du Noa en båt?

1. Varför bygger du Noa en båt?
Som en galning du bär dig ju åt.
Bygger båt uppå land lång från närmaste strand,
Ingen av oss ju det kan förstå.

2. Jo se Herren har talat och sagt,
att han snart tänker visa sin makt,
Ingen bättra sig vill eller ens lyssna till
och nu måste vi alla förgås.

3. Sinsemellan de rådslå så smått:
Har dithän det då verkligen gått.
Nej, det är icke så, ingen kan det förstå,
därför fortsätta vi som förut.

4. Tiden ilar och Noa har brått
att fullborda det uppdrag han fått.
Under tiden man ler och på byggnaden ser,
stackars Noa har mist sitt förstånd.

5. Han har sagt att en dom förestår,
nu i över etthundrade år,
allting är ju sig likt, landet bördigt och rikt,
allesammans av oss mår ju bra.

6. Men en dag börjar stormarna gry,
uti väster en mörknande sky.
Då syns Noa gå in uti byggnaden sin
och Jehova slöt dörren själv till.

7. Likväl skämtar och ler man som förr,
och man rycker i Gudsmannens dörr,
Noa, kom till oss ut, detta regn tar snart slut,
ingen segeltur får du ännu.

8. Himlens fönster dock öppnas allt mer,
regnet strömmar från skyarna ner.
Månne Noa haft rätt, är väl detta det sätt,
varpå alla nu måste förgås.

9. Svaret kommer från himmelens Gud:
Jag har sänt eder Noa som bud.
Men ni ville ej då gamle Noa förstå
och nu har ni ert syndamått fyllt.

10. Arken seglar så mäktig och trygg
uppå vredgade vågornas rygg.
Den som bor däruti trygg och säker kan bli
tills hon stannar på Arrarats berg.

11. Men en ark utav helt annat slag
Herren Jesus syns bygga en dag.
Tvivlar du eller tror, på dig själv det beror
om i djupet du hamnar en dag.

12. Än är dörren till arken ej stängd
för den larmande, tanklösa mängd.
Men en dag blir för sent, fastän du det ej ment.
Dörren stänges för evigt hos Gud.

G-dur
50. Var jag går i skogar, berg och dalar

1. Var jag går i skogar, berg och dalar,
följer mig en vän jag hör hans röst.
Väl osynlig är han men han talar,
talar stundom varning stundom tröst.
Det är Herden god, väl var han döder
men han lever i all evighet.
/:Sina får han följer, vårdar, föder
med osäglig trofasthet:/

2. Allt vad vi till evig tid behöva,
allt för evigt har jag i min vän.
Allt vad som mitt hjärta kan bedröva
känner han och hjälper det igen.
Väl försvinner ofta vännen kära
Men han sade själv: En liten tid.
/: Sen en tid igen och jag är nära,
då blir åter fröjd och frid.:/

3. När på Tomas segerfursten tänker,
Där han full av sorg och otro går,
Skyndar han och nåden honom skänker
Att få se och röra vid hans sår.
Tomas, rörd av Jesu hulda hjärta,
När han skåda får hans marterskrud,
Ropar i sin glädje och sin smärta:
O min Herre och min Gud!
Ropar i sin glädje och sin smärta:
O min Herre och min Gud!

4. Skänk mig då o Jesus denna lycka,
som fördriver otrons mörka kval.
Sårens bild i hjärtat värdes trycka
till besegling av mitt nådeval.
Hulde Herde tänk därpå att fåren,
samlade vid evangelii ljud.
/:Känna blott av rösten och av såren
Dig sin Herre och sin Gud:/

5. Följ mig huldaste, uppstungna hjärta
på den väg jag genom öknen går.
Låt min tro i glädje och i smärta
finna vila städs vid dina sår.
Låt mig somna i ditt hulda sköte,
låt mig uppstå klädd uti din skrud.
/:Frälst och salig ropa vid ditt möte:
O, min Herre och min Gud!:/

E-dur
51. Vid hans kors

1. Då mitt hjärta var kallt och då tungt kändes allt
då i synderna bunden jag låg.
I mitt mörker, min skam, jag till korset kom fram.
Det var där som jag ljuset först såg.

KÖR: Vid ditt kors, vid ditt kors där jag ljuset först såg
och från syndernas börda blev fri.
Av din ljuvliga blick evigt liv jag där fick
och nu ständigt jag fröjdas i dig.

2. Uti blindhet min själ trodde allting var väl
ej jag räddes ens dödsflodens brus.
Tills jag ödmjukt föll ned vid den korsfästes träd
då mitt mörker blev vänt uti ljus.

3. Nu har skymningen flytt uti dag sig förbytt
nu till Herren står endast min håg.
På dig Jesus jag ser, ty mig livet du ger
vid ditt kors där jag ljuset först såg.

G-dur
52. Vill du från syndernas börda bli fri

1. Vill du från syndernas börda bli fri?
I blodet finns kraft, frälsande kraft!
Vill över synden du segrare bli?
I blodet finns underbar kraft!

KÖR: Det finns kraft, kraft, mäktig underbar,
uti Guds-Lammets blod!
Det finns kraft, kraft, mäktig underbar,
uti Lammets dyra blod!

2. Vill du bli fri ifrån syndens begär?
I blodet finns kraft, frälsande kraft!
Kom till den flod, som dig rening beskär!
I blodet finns underbar kraft!

3. Vill du åt Jesus hans ärenden gå?
I blodet finns kraft, frälsande kraft!
Vill du bland jublande skaror här stå?
I blodet finns underbar kraft!